Det tydligaste exemplet är svarta hål – de ljusätande slukhål som ingen kan se från insidan. Det är ingen slump att Jon Hopkins döper sin konst efter det här fenomenet. Engelsmannens vibrerande kombination av techno och minimalistisk pianomusik är alltid på väg mot det okända. Alltid med hopp om att det där främmande mörkret någonstans ska genomträngas av ljus. Bästa spår: ”Luminous beings”Läs fler texter av Noa Söderberg, till exempel om Kali Uchis mästerliga kryssande mellan genrer.

Source: Dagens Nyheter May 04, 2018 18:56 UTC