Det är som att ödet har en försmak för ett slags makaber poesi. *******Det har gått drygt två veckor sedan Wenger meddelade att den pågående säsongen blir hans sista i klubben. Matchen som jag och alla andra är här för att se, mot Sean Dyches svårpenetrerade Burnley, är den sista hemmamatchen i hans Arsenal-karriär. Är det sorg över att en era tar sitt sista andetag – eller lättnad för att klubben nu kommer att kunna cykla fritt, fri från sina wengerska stödhjul? Jag uppfattar det som att sorgen har ett övertag, men det är kanske min egen vemodiga läggning som talar.

Source: Expressen May 06, 2018 17:52 UTC