Wainwright hade – har väl fortfarande, antar jag – förutsättningarna att slå igenom ännu bredare. Rösten är strålande, med ett brett register, utan att för den skull bli så tekniskt fulländad att all personlighet går förlorad. Samtidigt så finns det, två decennier in i karriären, alltjämt något oförlöst och sökande med den extravagante Montreal-sångaren. På något sätt är det talande att flera av kvällens största höjdpunkter faktiskt är versioner av andra artisters låtar. När Wainwright får tydligare ramar att hålla sig inom från Joni Mitchell, The Beatles och hans pappa Loudon Wainwright III är det som att han kan fokusera på att ”bara” vara sångare.

Source: Dagens Nyheter April 19, 2019 09:33 UTC