Och skulle hacket i rundgången märkas om det inte vore för de tolv dånande slagen, det bubblande glaset (torftig prosecco) och annan klockklang (numera raketer)? Det var på 70-talet, och skillnaden mellan det restaliniserade Prag och det titoistiska Zagreb var avsevärd. Att till fullo bekänna sig till den uppåtsträvande linjen verkar vara det bästa receptet för undergång: åtminstone om vi frågar apokalyptiker, trädkramare och en hel drös vetenskapsmän. Och det var vi människor som släppte denne linjedjävul ur flaskan. För egen del klamrar jag mig gärna till detta skiljetecken, inbillar mig att punkten kräver både existentiell medvetenhet och mod.

Source: Dagens Nyheter January 07, 2026 05:55 UTC