En mamma och en tonårsdotter sitter på ett tåg från Göteborg till Stockholm, förväntansfulla inför en efterlängtad minisemester i huvudstaden. Dotterns 14-årsdag ska firas med Gröna Lund-besök, hotellfrukost på sängen, shopping, varm choklad på mysiga kaféer i Gamla stan. Maria Bäcks självbiografiska ”Psykos i Stockholm” hade även kunnat heta ”Flickan, mamman och demonerna”, som var titeln på Suzanne Ostens filmbearbetning av en barndom i skuggan av schizofreni (2016). Dottern (hon förblir namnlös filmen igenom), starkt gestaltad av nykomlingen Josefine Stofkoper, får i likhet med lilla Ti i Ostens film axla ansvaret när den vuxna regredierar, men hon är mer övergiven än utsatt. Hon påminner också, inte minst utseendemässigt, om protagonisten i Fredrik Edfeldts och Karin Arrhenius ”Flickan” (2009), som också kastades in i ett påtvingat växa-upp-äventyr när vårdnadshavarna var för upptagna med sig själva.

Source: Svenska Dagbladet August 27, 2020 12:56 UTC