Men Peter von Poehl har han samarbetat länge med, det har han också hunnit. Och det här är verkligen Peter von Poehls show, lågmäld men ambitiös, och så storslagen i de milda varma klangerna att man får påminna sig om att de bara är tre musikanter. Snarare än en halvobskyr Parissvensk som blivit lika omskriven för att han är svärson till Nobelprisförfattaren Patrick Modiano som för sin musik. Peter von Poehl själv är vimsig och pojkaktig, fyrtiosex fyllda, med den renaste elgitarrklang och en späd, tunn röst som bara precis klarar av sina egna melodier. Att han aldrig lyckats bli ett affischnamn är lika naturligt som att han gjort allt mer filmmusik på senare år.

Source: Dagens Nyheter May 11, 2018 09:22 UTC