”Ibland är man tvungen att ljuga för att folk ska se sanningen”, skriver guvernanten Miss Antonia Fielding i novellen ”Porfiria Bernals dagbok” av Silvina Ocampo. Människor som anses ärliga, menar hon, är oftast okänsliga, ”sådana som inte bryr sig om komplexa frågeställningar”. Lögnen som nödvändighet för att komma åt en mer nyanserad sanning får mig att tänka på Italo Calvino och hans föredrag i ”Sex punkter inför nästa årtusende. Lögn och förställning är också något som ofta återkommer i Silvina Ocampos berättelser – nu för första gången introducerade på svenska i urval och översättning av Siri Hultén med tretton kortberättelser skrivna mellan 1937 och 1988. Gång på gång är det som att hennes karaktärer dras in i sveket på grund något olösligt dilemma eller någon dubbel lojalitet, tills den inre splittringen blir den enda verklighet som återstår.

Source: Svenska Dagbladet December 22, 2019 13:52 UTC