Det är en bra titel på en bok, ”Allt jag inte kan säga”, men den engelska originaltiteln på Emilie Pines essäsamling, ”Notes to self”, är ännu bättre, både intim och uppfordrande. Den påminner om iPhonens anteckningsapp, där jag skriver ner sådant jag absolut inte får glömma: kontonummer, citat, påminnelser om att livet inte tar slut vid 30. De sex essäerna i den irländska dramaforskaren Emilie Pines debutbok började just som dagboksinlägg avsedda för byrålådan, för privata för att delas. Men efter att ha vakat över sin alkoholiserade far (Richard Pine, anglo-irländsk författare) på ett sunkigt sjukhus i Grekland där han höll på att dö av organsvikt, bestämde hon sig för att börja berätta om allt det hon ditintills tigit om.

Source: Svenska Dagbladet June 04, 2019 13:52 UTC