Hela konserten denna dymmelonsdag var således en räcka Haydnvariationer, allt under ledning av den blott 21-årige Klaus Mäkelä. Med en bakgrund som driven cellist utgör denne brådmogne dirigent det senaste tillskottet av vässade finska pinnar på pulten. Och nog var det med spänst, sans och klarhet som unge Mäkelä ledde dem i en repertoar präglad av just detta. Prokofjevs spritsiga lilla symfoni från 1917, till synes wienklassiskt tillbakablickande, är i själva verket en föregångare till den neoklassicism som skulle prägla mellankrigstidens konst. Jag hade gärna hört något mer och annorlunda av henne i stället för en prydlig Brahms, som hade behövt mer sting och stråkglans.

Source: Dagens Nyheter April 03, 2018 09:22 UTC