Det var under jazzfestivalen i Stockholm 1997 och han satt omgiven av en grupp finländska musiker som automatiskt bildade publik. Av allt att döma var han deras profet och mästare, som oemotsagd höll låda om än musiken, än världspolitiken. Mina frågor besvarade han med motfrågor, retoriskt och med en skärpa som mest tycktes tjäna till att ytterligare rätta in lärjungarna i ledet. Men det fanns en formkänsla i det han gjorde. Och ett djup och en precision.

Source: Dagens Nyheter April 30, 2018 12:00 UTC