Det utspelar sig när berättarjaget, Jonas, skriver om ett barndomsminne som gör att han börjar gråta. Khemiri är bara en av många uppburna samtidsmän som låter bli att korrigera sina tårar – och det belönas numera ofta med sympati, snarare än förakt. Medan jag skriver det här lovar jag mig själv att senare noggrant klippa bort de personliga delarna. Ta bort varje mening där det står att jag gråter, eftersom jag inte vill framstå som svag. Men lättrördheten kan fortfarande övermanna mig, ofta i samband med läsning”, skriver DN:s Johan Kellman Larsson.

Source: Dagens Nyheter March 21, 2026 14:59 UTC