Det gemensamma goda är tillbaka i politiken. Med start hos Aristoteles och under större delen av västerlandets historia var det en självklarhet att det goda samhället var målet för politiken snarare än individernas intressen. Det fanns inte utrymme för att politiken skulle sträva efter det gemensamma goda – det fanns bara individer. Gemenskapen i klubbar och föreningar, arbetarrörelsens stränga skötsamhetsideal och metaforen om folkhemmet – att likna det goda samhället med det goda hemmet – är idéer som passar en postliberal vänster. Socialdemokraterna hänvisar till det gemensamma bästa när de vill bygga bort problemen – eller ”blanda befolkningen” som kritikerna beskriver det.

Source: Göteborgs-Posten December 26, 2025 07:00 UTC