Att det förmodligen var tekniskt slarv spelade ingen roll; ödeläggelsen bokfördes på samma konto som terrordåden, naturkatastroferna och stormfloderna. Och hand i hand med känslan av att kanske leva på utmätt tid går insikten att våra städer blivit sköra. Men hur melankoliska vissa kulisser än var rubbade de ändå inte efterkrigstidens förvissning av att det värsta låg bakom oss. Och lever ett dubbelliv där vi rör oss lika mycket i det förflutna som i samtiden. Kanske är det oss själva vi upptäcker när vi sedan kliver in under valven i Notre-Dame.

Source: Dagens Nyheter April 20, 2019 07:07 UTC