Jag förstår det nu när jag är vuxen och själv planerar somrar och semestrar. Mitt skräckscenario är att stå i sista sekunden och inse att jag glömt passen. Ibland gör jag hastiga, högljudda inandningar när jag drabbas av plötslig skräck för att jag nog glömt något. Jag stannar mitt i steget: ”Skit, jag skulle mejlat henne!” och ”Jag har glömt att skicka in det där papperet till barnens skola!”. Det är känslan, KÄNSLAN, av att jag ständigt glömt nåt.

Source: Svenska Dagbladet April 17, 2019 07:30 UTC