Så skriver Rakel Similä om Thomas Bernhard i essän ”Bortom en avlösande kritik” i tidskriften Ikaros (nr 1/2024). Bech påstår sig ifrågasätta premisserna för recensionen, men repliken är främst ett pinsamt bedjande till läsaren att sympatisera med honom. ”Den konstnärliga formen, det njutbara i själva utformandet, är det som får läsaren att stanna kvar i det sagda”, som Similä formulerar det. Det förminskande i andras ömkan borde, som hos Thomas Bernhard, bemötas med motvilja. Att gnälla värdigt innebär att som Thomas Bernhard gnälla över andras undermålighet, inte över att omvärldens bemötande saknar den vördnad som upplevs vara förtjänad.

Source: Göteborgs-Posten June 13, 2024 17:52 UTC