Jag skulle läsa Margaux Dietz erotiska roman. Ett intressant samtida exempel är Kristofer Folkhammars böcker, särskilt ”Magisterlekarna”, där sexet skrivs fram som en naturlig del av de sociala interaktioner som romanfigurerna ägnar sig åt. Svensk litteratur är annars ofta märkligt pryd, likt den ängsliga brittiska litteratur som Lemmey kritiserar, trots att sex är ett av de vanligaste sociala beteenden människor ägnar sig åt. Lemmey hävdar det senare men benämnde det också som en risk som kan vara produktiv för skrivandet. För vi behöver inte mer dåligt sex, varken från Dietz eller någon annan författare.