– Jag skulle verka en häst som går barfota, en häst jag skott tidigare och känner väl. Som jag alltid gör med hästar jag känner så höll jag handen på kroppen och gick runt hästen och då reagerade den på något, kröp ihop och så small det. En spark rätt ut och jag flög som en projektil, säger han till tidningen och förklarar att det blev ”fredagsmys på intensivvårdsavdelningen”. – Det går framåt men jag är stel som en pinne och har ganska ont. Men jag är inte döende, vilket jag trodde att jag skulle vara, säger han.
