”Hon går fort med ihopknipta ögon och armarna stelt längs med kroppen. Sätter sig automatiserat på kontorsstolen mittemot mig. Fångar min blick när jag försöker vara lagom uttittande. Hon behöver känna sig sedd men inte skärskådad. Och jag behöver skärskåda utan att hon märker det, för att kunna se.
