Har jag i trettio års tid snudd på dagligen tagit mig fram med livet som insats? Har så skett då jag vandrat eller cyklat på den tågbro över Säveån som i alla tider bundit samman min Partillevärld med vår göteborgska hamnstad? Men plötsligt har väldiga stenblock hamnat i min – och många andras – väg. Någon eller några gånger dagligen passerar du och ditt långsamt framtuffande lok med ett gäng godsvagnar i ditt släptåg. Så, bästa lokförare, fortsätt att heja glatt och när du nästa gång tuffar in till chefen kan du väl be hen om att stenarna tas bort.
