”Jag är verkligen inte förberedd på krig, jag är inte ens förberedd för en stukning”, skrev jag till en vän. ”Det jag själv minns av det kriget jag upplevt i Bosnien är känslan av total kontrollförlust: precis allt kunde hända”Jag kanske lever i förnekelse, det är ju en vanlig försvarsmekanism. Samtidigt tror jag inte att man kan, som överbefälhaven Micael Bydén uttryckte det, mentalt förbereda sig på krig. Det jag själv minns av det kriget jag upplevt i Bosnien är känslan av total kontrollförlust: precis allt kunde hända och jag kunde inte påverka någonting. Hur förbereder man sig för det?
