Som Joan Didion, som ville skriva ”jag” för att vara tydlig med vem det är som talar. Jag vet inte varför jag skriver ”blotta sig”, det låter äckligt, men kanske just därför passar det. Det sexualiserande uttrycket passar också på grund av det orättvisa i skillnaden om det är en kvinna eller man som gör det. Det känns som att man är en prostituerad, att man lagt sitt hjärta på ett fat (som någon skrev om Kristina Lugn). ”Självhjälpens och självförverkligandets narrativ är i själva verket ett narrativ över minnet och över minnet av lidande”, skriver Illouz.
