Kanske handlar det om ren utmattning, när den enda tv man orkar med är gamla avsnitt av ”Seinfeld”. I veckan skrev Financial Times långt om hur gängvåldet skakar Sverige, och det var inte fullt lika mysigt. Men texten är kuslig på det där sättet som det kan bli när ens egen värld skildras utifrån, som i en spegel. Är det här vi påpekar att en rättsstat som regel hellre friar än fäller om det ska ske på felaktiga grunder? I Sverige tycks själva premissen för rådande politik i vidare mening vara att den ska slå olika.
