Vissa partier vill avsätta en minister som bland annat talar osanning och som upprepade gånger år efter år prickats av konstitutionsutskottet, också av sina egna partikamrater. En fientlig partiledare försöker medla, vilket statsministern tycks uppskatta i direktsänd tv. Den politiska vilden, som bara ska vara kvar i riksdagen några månader, hävdar att ett avtal som möjliggjorde att Magdalena Andersson valdes till statsminister fortsatt ska gälla, annars kommer hon att fälla regeringen. Statsministern skickar fram sin notoriskt skrävlande partisekreterare, som bedyrar att löftet naturligtvis gäller. Statsministern ler i mjugg och tänker .”Det här har jag gjort bra, löftet ligger kvar i papperskorgen, jag får behålla min ofelbara minister och de olustiga Natoförhandlingarna kan fortsätta med Turkiet.”
