Förmågan att kunna anpassa sitt språk till den man talar med och den situationen man befinner sig i är viktig. Det är viktigt att förtydliga att förortssvenskan inte är den svenska med brytning som nyinflyttade invandrare oftast talar, utan denna sociolekt talas främst av ungdomar födda i Sverige. En strävan efter att försöka få bort denna sociolekt skulle vara både onödig och orimlig. Att normalisera denna sociolekt i mer formella sammanhang riskerar dessutom att försämra framtidsutsikterna för de som talar den. I praktiken förmedlar samhället att man inte tror på att ungdomen kan bättre och att ungdomarna saknar förmågan att tala ”ordentlig” svenska.
