Det enda som publiken i slutändan minns är vem som fick den hårdaste tacklingen, inte vem som vann matchen. Analogier åsido, en medielogik som följer sensation i stället för innehåll och resultat riskerar att på sikt skada allmänbildningen i samhället. I stället pryds rikspressens löpsedlar av det som ofta kallas ”det politiska spelet”. Man får hoppas att det står en redaktör med mössan i handen, någonstans bakom kulisserna, med en stilla undran om vart världen är på väg. Någonstans i ett hörn står Nooshi med partikollegor och häver ur sig obsceniteter medan Märta återigen smakar på ordet rasist.
