Ju större vi systrar blev, desto mer märktes det hur olika vi var. Vi var lika till utseendet men Elisabeth var plikttrogen, mera mån om sitt yttre och en betydligt lydigare dotter än jag. Jag var busigare, pratigare, mera pojkflicka med egna idéer och ständiga skrubbsår på knäna. Syrran tjatade och hoppades men accepterade ändå sitt öde. Jag däremot sa ”jaha” – för att sedan kanske göra det förbjudna i alla fall.
